I tidernas begynnelse, dvs år 2016, hade jag under något år funderat över vad jag ville göra med resten av mitt arbetsliv. Anställd hade jag varit i nästan hundra år och jag insåg att jag ville något annat. Då dök Robotic Process Automation, RPA, upp. En för mig ny teknologi som egentligen inte fanns i Sverige ännu. Jag reste därför till London för att lära mig vad detta var och förstod då att detta var en teknologi som Nordea, Danske Bank och CocaCola hade börjat med, men egentligen inte många fler. Jag förstod också att denna fantastiska teknologi simulerade människors arbete genom att införa slippandets glädje. Vår första kund kom senare att kalla detta för Automatisering av Tråkigt Arbete, ATA.

Med min gedigna erfarenhet av Ericsson i ryggen och med tanken på att kunna underlätta för individer och organisationer att skapa mer värde, både personligt och affärsmässigt, var steget inte långt till att starta eget. Varför skulle människor arbeta med tung administration om det inte behövdes och hur skulle vi klara välfärden så som befolkningspyramiden såg ut, var exempel på frågor som behövde besvaras. I maj 2017 kom sedan regeringen med sin digitaliseringsstrategi där Sverige skulle bli bäst i världen på att nyttja digitaliseringens möjligheter. Hur svårt kunde det vara? Inom Ericsson hade vi ju varit världsledande inom flera områden redan.

En utmaning, som jag sett redan 2011, var den att väldigt få strategier faktiskt blir till något reellt. Jag lärde mig på någon utbildning att bara c:a 13% av alla strategier som tas i en ledningsgrupp faktiskt inträffar i verkligheten. Utmaningen ligger i att de som omvärlds-bevakar och tar fram strategier för ett företag eller en organisation oftast har en annan utbildning, och därmed ett annat ordförråd, än de som sedan förväntas utföra själva jobbet. Det handlar alltså om kommunikation mellan människor som så ofta annars. Utmaningen blev till ett företagsnamn: From Business Intelligence TO REQuirements, BITOREQ.